×
En del av Stockholms stad
Teatersalongen
Illustratör Sara Kupari, elev vid Nyckelviksskolan.
Illustratör Sara Kupari, elev vid Nyckelviksskolan.

Salongen

#7 December 2017

Välkomna till Teatersalongen #7!

I säsongens sista nummer av Teatersalongen bjuder vi våra läsare på ”I huvudet på Anna Novovic – regissör under process”. Det är en månad fram till premiären av Robert Thomas pjäs Åtta kvinnor och regissören Anna Novovic står inför frågeställningar som rör gestaltning i allmänhet och kriminalkomedin som genre i synnerhet: ”Hela repetitionsprocessen är en detektivhistoria: hur gör X för att hinna ut i trädgården för att möta Y när utan att Y ser dem?”. Hon berättar om möjligheter och utmaningar som bland annat rör rummets och tidens enhet i en tid när snabba klipp och minimalistiska scenrum snarast är en konvention på teatern.

Också Edward Abee har komponerat sin pjäs Vem är rädd för Virginia Woolf? som en thriller men har skapat sina karaktärer musikaliskt, som instrument en stråkkvartett: Rytm och tempo formar han genom språkliga ljud och tystnader, skiljetecknen är hans noter.”

Läs språkforskaren, översättaren och dramaturgen Katrin Ahlgrens intressanta text ”Med orden som vapen” om Edward Albees klassiker, som under hösten spelat för utsålda hus på Klarascenen. 

Den franske dramatikern Florian Zellers pjäs Sanningen har just avslutat sin spelperiod på Lilla scenen. Pjäsen tar upp frågor som hur viktig är sanningen? Och vad händer med oss människor utan den? Och det är med stolthet vi nu kan publicera författaren Johanna Ekströms text ”Bakom ljuset” på Teatersalongen, om den komplexa relationen mellan sanningar och lögner:

”Jag tror både på en objektiv idé om sanningen och på den djupt personliga. Det är där vi måste titta med en rörlig blick. Inte antingen eller utan både och. Måste? Jag menar att vi måste våga och förmå oss. Det är modigt att säga sanningen om den är svår. Men det är modigt i sitt slag att ljuga. Våghalsigt, föraktfullt.”

På samma tema skriver även författaren Kristofer Ahlström under rubriken: ”Empatin är lögnens moder”:

En del vet med sig. Vissa har ljugit så bra att de tror sig själva. Med lögnen buren i bröstet kan man motivera ett helt livs alla val, och att en dag vakna upp ur en sådan illusion är en av människans största rädslor – Ibsen byggde ju en hel karriär på den där existentiella fasan för livslögnen.”

Trevlig läsning, en riktigt skön jul och ett gott 2018!

Önskar Teatersalongen